Min historia som är din - trailer

den sista dagen
är du glad
du ser mig
hjälper mig
med matten

Premiär 8 november 2014, det närmar sig!

Texter: Majken Pollack. 

Manusbearbetning: Majken Pollack och Therese Bonnevier.

”Min historia som är din” handlar om kampen att bli hel igen när man förlorat den som var hela världen. ”Min historia som är din” är en splittrad människas historia berättad av två.

När Majken var 13 år tog hennes mamma sitt liv efter ett år av upprepade förluster inom den nära familjen. Mammans självmord lämnade bl a en känsla av att bli lämnad ensam med allt vad det kan innebära känslomässigt, och blev också det som Majkens identitet kom att formas av. En identitet som fortfarande efter 28 år består mer av frågor än svar.

Efter föreställningen finns möjlighet till ett frivilligt samtal med berättarna.

Majken Pollack är regissör, skådespelare och barnboksförfattare. 2013 regisserade hon ”Ge mig en armé” av Daniela Kullman som bl a spelade på Stockholm Fringe Festival. Majken började sin skådespelarkarriär med att vara fakir och akrobat i Cirkus Cirkör 1995 och har genom åren bl a turnerat med Gotlands teater och gjort flertalet egna produktioner. 2011 debuterade hon som barnboksförfattare med boken ”Emblas universum”. Uppföljaren ”Embla mitt i kosmos” kom ut i mars 2014.

Therese Bonnevier gick Kulturamas fysiska teaterutbildning 2011/2012 och medverkade året därpå i ”Ge mig en armé” på Stockholm Fringe Festival. Det var andra gången Majken och Therese jobbade tillsammans. Vid sidan av arbetet med ”Min historia som är din” studerar Therese journalistik och idéhistoria vid Södertörns högskola.

Min historia som är din är ett samarbetsprojekt med Teater Bristol i Sundbyberg.

Regnet strilar utanför fönstret och jag tänker på att jag borde tänka lite mer på annat eller tänka lite mindre på allting utom det jag egentligen borde tänka på.
Utanför fönstret strilar regnet och jag tänker på det som jag inte vill att jag ska tänka på och tänker på att tankarna stör mitt tänkande när jag ska tänka på annat och inte det som jag just nu tänker på.
Jag tänker medan jag ser regnet strila utanför fönstret och undrar vad du har för dig.

i det vita huset

är det jag

som är lillan

som ligger stilla

på badkarets botten

som väntar att

världen

ska upptäcka min död

jag leker den

varje kväll

för dig

för att se

i ditt ansikte

hur mycket du älskar

mig

Hur rapporteras självmord i media, och var bör fokus ligga...

Tänkvärt om hur media skriver om självmord, och om vad som man skulle behöva tänka på.
http://suicidezero.se/dags-journalister-att-lasa-pa-om-sjalvmord/

Back on track.

Nu delar vi åter bostadsort. Vi har lämnat sporadiska skype-rep och inplanerade helgrepetitioner bakom oss för att under en tid träffas varje fredag. Nu delar vi alltså rummet och kommer så att göra långt mycket oftare än innan - vi behöver inte längre föreställa oss vårt gemensamma utrymme. Men fantasin finns likväl kvar. Den måste finnas där. Så är det ju med teater. Och så är det med denna historia.
Jag är min egen spegelbild, en skugga ut av dig, en overklig verklighet som inget vet.
Något hände i fredags när vi så träffades och fortsatte vårt arbete - texten började göra något med oss, eller vi började göra något med texten. Den växte. Vi färdades. Den sa något nytt medan vi läste samma.
Det fanns ingen återvändo, jag kunde bara acceptera förändringen. 

Skype-rep och IRL

Vi bor på olika orter, jag och Therese. Det är svårt att få till reptillfällen, men vi träffas i fantasin. Vi ses i olika rum, men samtidigt samma när vi skypeas. Therese är där, men ändå inte, och vi skrattar och fnittrar åt det absurda i att ses som om vi vore på samma ställe, när man egentligen är någon annanstans. Det är overkligt på nåt sätt.
Igår sågs vi IRL. För första gången började vi jobba med texten med riktning till en tänkt publik. Det var så fantastiskt roligt! Fast det nu var publiken som inte var i samma rum, var de ändå där, och texten började få ett liv som ingen av oss kunnat se tidigare när vi bara läst. Som om kroppen hittade en plats när vi sa orden högt till någon, till varandra och i ett rum som kan bli vad som helst. Ett rum som kan ge liv åt en historia. Teatermagi :-)

I en låda dikter och papperslappar från 90-talet

Det verkar som att vår historia började ta form redan för länge sedan.

 Det kan ha varit här flickan dök upp första gången...

"Jag byggde hinder så jag blev orörbar. Det gick inte att nå mig."

"Du dömer mig. Jag ser hur du ser på mig."

Coldplay - "Paradise"

"Allt jag såg var förvrängningar av mina vanföreställningar."

Velvet Underground-"I'll Be Your Mirror"

"Jag är min egen spegelbild, en skugga ut av dig, en overklig verklighet som inget vet." 

"Hon var en drömmare, det hade hon alltid varit."

"Hon var med månen. Såg varje förändring, hur den flyttade sig över himlen, steg och föll."

"Knäskurade livet som rann ur mig och färgade mig, röd. Allt blev rött, blött, kladdigt och klibbigt. Jag kräktes upp en sista önskan om att någon skulle rädda mig".

"... du tog det som var jag med dig, och om man egentligen inte finns har man väl inte heller någon plats."

Manusbearbetning

Två berättare, flera texter, en historia och om en vecka vet vi hur det sitter ihop.

Nu börjar det...

"Min historia som är din" är ett berättarexperiment med två berättare som berättar samma historia, sett ur flera perspektiv, som samma person.

Berättare:
Therese Bonnevier
Majken Pollack